Arbetet kallar

Nu har jag varit nästan 3 veckor mer eller mindre arbetslös. Jag har vant mig vid dygnsrytmen, så nu känns det lite "lamt" att börja jobba igen på måndag. Det innebär tidiga väckningar, jag måste väl hinna med bussen som far 6.30, eftersom Kimmo nog behöver bilen när det nu blir kallare väder, han kuskar ju barnen. Kan inte tänka mig att skicka dom små liven ut i ur och skur. Egentligen får jag själv bråttom med att fara med 6.30-bussen för jag ska gå ännu efter det, ca 20 min promenad. Men ska försöka höra om nån arbetskamrat kan plocka upp mig på vägen sen, annars skulle jag ju måsta ta 6.00 bussen *gäsp* för att vara på jobb kl 7.