fredag 7 november 2008
Arbetet kallar
Nu har jag varit nästan 3 veckor mer eller mindre arbetslös. Jag har vant mig vid dygnsrytmen, så nu känns det lite "lamt" att börja jobba igen på måndag. Det innebär tidiga väckningar, jag måste väl hinna med bussen som far 6.30, eftersom Kimmo nog behöver bilen när det nu blir kallare väder, han kuskar ju barnen. Kan inte tänka mig att skicka dom små liven ut i ur och skur. Egentligen får jag själv bråttom med att fara med 6.30-bussen för jag ska gå ännu efter det, ca 20 min promenad. Men ska försöka höra om nån arbetskamrat kan plocka upp mig på vägen sen, annars skulle jag ju måsta ta 6.00 bussen *gäsp* för att vara på jobb kl 7.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uuurk vad tidigt du måste iväg! Jag klarar int av att leva normalt om jag måst vakna före 7. Och har verkligen försökt att vänja mig vid en tidigare dygnsrytm, men det liksom passar bara int min kropp. Allt värker o man känner sig som om man hade bakis. O så på kvällen blir jag ändå pigg o får inte sömn tillräckligt tidigt. Nå, om man skulle vara tvungen, så skulle man säkert vänja sig vid det oxå, men det skulle kräva massor av en kvällsmänniska. Kämpa på, det är trots allt fint att få jobba!
Du är duktig du som stiger upp så tidigt. Jag sku aldig årka. Men å andra sidan har jag inte behövat heller under alla de här åren jag har varit hemma med barnen. Men kanske snat står jag där oxo och morrar åt väckarklockan och måst stiga upp.
Sköt om er och vi "ses" på mp :)
H. Jenny :)
Skicka en kommentar